ATTD rapport 6-9/3 

Advanced Technologies & Treatments for Diabetes

Varje mötesrapport är till sin natur ofullständig och subjektiv. Intrycken är många, sessionerna ofta parallella och teknikmässan omfattande. Hur mycket man än ser och beskriver kommer man ändå att missa väsentligheter. För den som varit på mötet finns samtliga föreläsningar tillgängliga att se i efterhand.

Florens

I år hölls ATTD konferens i Florens. Nästan 5 500 deltagare, varav drygt 90 % på plats, från 95 länder möttes på vad som kanske är en av Europas bäst placerade kongresscenter. Inuti det gamla fortet har man pusslat in ett helt modernt kongresscenter med träklädd lada, plenarsal i separat byggnad och mindre salar och rum i fortets logement och ekonomibyggnader. Själva kongressladan går inte över fortets murar så den är fint insmugen. Vad som hänt innanför murarna under skilda epoker vill man nog inte veta, men idag härskar det fria ordet och de monetära krafterna i skön blandning. Fler borgar som behöver befrias från sitt tunga förflutna?

Att ha ATTD i den stad som var den moderna europeiska bankekonomins vagga är genialt. Den gamla stadskärnan ligger på bekvämt promenadavstånd från konferensen och ATTD som blandad marknadsplats, vetenskapligt och kliniskt forum passar väl ihop.

ATTDs utveckling som möte

Årets möte var det 17e i ordningen och det har vuxit från ett litet möte för nördigt teknikintresserade diabetologer till ett brett diabetologiskt möte med många vinklar. Initiativtagare och mångåriga arrangörer är Tadej Battelino från Slovenien och Moshe Philipp från Israel.  En stor del av akademin är anglosaxisk, huvudsakligen från USA. Det gör att många referenspunkter och perspektiv på den kliniska vardagen är amerikanska. Under många år var Jan Bolinder den svenske diabetolog som var med i ATTDs akademi. Nu representeras svensk diabetologi av Peter Adolfsson och Johan Jendle i detta sammanhang. 

Samtidigt växer det asiatiska inflytandet, både för att majoriteten av världens personer med diabetes bor i Asien och för att många asiatiska producenter av medicinteknik vill ut på marknaden med sina produkter. I stora delar av Asien finns en i relativa tal liten, men i absoluta tal stor, penningstark potentiell kundgrupp som får bekosta sin egen sjukvård utifrån egen förmåga, prioriteringar och omdöme. ATTD har nu valt att ordna ett extra möte ”ATTD-Asia” i Singapore senare i år.

ATTD är helt beroende av sina ekonomiska sponsorer för att kunna ordna mötet. Det blir uppenbart i schemaläggningen där det ordinarie vetenskapliga programmet varvas med industrisessioner. Priset på att köpa sig plenar ”prime time” session är antagligen högt. Det vållar en del frustration bland deltagarna med dessa timmar av säljmöten som stoppar upp flödet i de många högkvalitativa vetenskapliga och kliniska sessionerna. 

Kanske är det dags för arrangörerna att fånga upp den irritation som detta skapar bland mötesdeltagarna? Kanske är det dags att placera industrisessionerna före och efter de mer vetenskapligt orienterade?  Medan de vetenskapliga mötena följer gängse normer är de företagsköpta av varierande kvalitet. Novo nordisk ägnade sin session åt insuliner med veckolång duration, ett i sig intressant ämne, som dock presenterades med lågt tempo. Abbot använde sin årligen återkommande strategi för att befästa sitt budskap med mentometerfrågor via mobiltelefoner. Frågorna var inte vetenskapliga och svarsalternativen verkade syfta till att befästa budskap och grupptryck bland åhörarna. Jag tycker att detta är fenomenologiskt intressant och kan inte låta bli att undra vad sessionsarrangören har för bild av åhöraren. 

ATTD är en helt nödvändig mötesyta för utvecklare, tillverkare, försäljare, förskrivare och användare av medicintekniska produkter på diabetesområdet. Samtidigt som diabetesvården har revolutionerats av tillgången på sensorer, pumpar och algoritmer så har vårdens och användarnas behov och önskningar kunnat diskuteras, granskas och formuleras och bidragit till den tekniska utvecklingen genom åren. Det gör att mötets vetenskapliga del med abstract, postrar och dialog är en central pusselbit. Att över 90 % av mötesdeltagare väljer att vara med på plats talar sitt tydliga språk.

Det är otroligt hur många projekt och frågeställningar som snabbt löses i kaffeköerna, under förflyttningar och improviserade korridorsmöten. Det är ett vitalt intresse för svensk diabetesvård att även den generation medarbetare som ”vuxit upp” under pandemin får praktisk erfarenhet av hur detta arbete görs och lyfts in i dessa nätverk. Aktivt deltagande på plats på olika möten är en förutsättning för att bryta pandemins isoleringseffekter. Att spara på klinikens kurskonton de kommande åren är en dålig idé.

ATTDs klassiska innehåll, pumpar, sensorer och algoritmer för behandling av typ 1 diabetes finns kvar men har fått lämna mycket utrymme till andra diabetologiska frågor. Ett växande ämne är screening, tidig diagnostik och bromsbehandling vid typ 1 diabetes. Teknikanvändning vid typ 2 diabetes, prediabetes och obesitas har funnits på agendan några år och växer i utrymme, det är här de potentiellt stora kundgrupperna finns. In på ATTDs agenda kliver även moderna farmaka mot typ 2 diabetes, prediabetes och obesitas.

T2DM teknik

Frågan om teknikanvändning vid typ 2 diabetes har successivt vuxit i omfattning. De två stora sensorföretagen hade köpt plenara sessioner för att framhålla vikten av CGM-bruk vid diabetes som inte behandlas med intensiv insulinbehandling, ja till och med vid obesitas/prediabetes som ännu inte har någon farmakoterapi. Ur en skattefinansierad sjukvårds perspektiv där bruket av resurser behöver prioriteras kändes det provocerande. I sjukvårdssystem där det mesta betalas ur användarens egen ficka står det naturligtvis var och en fritt att köpa vad man har råd med och tänker sig ha nytta eller glädje av. 

I ett svenskt sjukvårdsperspektiv riskerar det att underminera förtroendet för sensorföretagen. Givetvis finns det personer med typ 2 diabetes som har verklig medicinsk nytta av sensorer och andra hjälpmedel för behandling av diabetes men ett så massivt reklamtryck för så vida indikationer för sensoranvändning underlättar inte en saklig dialog.

T2DM farmaka

Tidigare år har frånvaron av diskussion om moderna farmaka vid behandling av typ 2 diabetes och obesitas varit slående på ATTD, något som nu var annorlunda. Årets inledningsanförande hölls av professor Davies, UK, som gav en omfattande och djup genomgång av den nuvarande och kommande läkemedelsutvecklingen, huvudsakligen i form av olika entero- och pankreatiska  peptidhormoner. Hon använde själv en illustration av det legobyggande med peptidsekvenser som används i läkemedelsutvecklingen.

Pumpar, AID och upphandling

De stora pumpmärkena och leverantörerna av algoritmsystem fanns på plats jämte ett drygt halvdussin mindre leverantörer av huvudsakligen sensorer, pumpar och patch-AID av sannolikt varierande kvalitet. En del av företagen har funnits en tid på marknaden och börjar hitta sina nischer på den globala marknaden. Andra köps upp av de större företagen eller försvinner. När pris och kvalitet varierar så pass mycket för varor i tillsynes samma kategori är det viktigt att svensk sjukvård har fungerande upphandlingssystem för medicinteknik med tydligt inflytande av professionerna. Krav behöver ställas på vetenskaplig och teknisk dokumentation.

Sverige är ett litet land och regionerna är ännu mindre även om de samordnar sig i grupper. Inom sjukvårdsprofessionerna diskuteras att det vore en förbättring med en nationell upphandling. Då skulle några yrkesutövare inom vårdprofessionerna kunna sätta av den tid och kraft och odla den kompetens som behövs för att stödja upphandlare att köpa in rimliga produkter till nytta för diabetesvården i hela Sverige. Norge har en nationell upphandling. Den har kanske för- och nackdelar i sin utformning men skulle kunna bidra med erfarenheter i utformandet av en nationell svensk upphandling av utrustning för diabetesbehandling. Som det är idag bedrivs mycket parallellarbete i sjukvårdsregionerna till stor kostnad, i synnerhet för regionala tjänstemän i upphandlingsorganisationerna. Men en nationell upphandling kräver att vi inom vårdprofessionerna i olika regioner vågar lita på varandra. 

Nedladdning av data

Trenden fortsätter med att varje pump- och sensorföretag vill att man använder just deras system för nedladdning av data. Det är många år sedan diskussionerna kring ägarförhållandena för data började på ATTD. Samtidigt som företagen behöver ”big data” för produktutveckling av förfinade algoritmer för insulindosering, så behöver vården ha enkla system för att kunna hjälpa patienter oberoende av behandlingssystem. Dessutom kan personer med diabetes ha skiftande behov av hjälpmedel genom åren och ska då inte behöva byta datanedladdningssystem för att märket på sensorn, pumpen/pennan eller insulindoseringsalgoritmen ändras. Det är inte heller rimligt att användaren, dvs personen med diabetes, skall vara tvungen att dela med sig av sina personliga hälsodata till ett företag för att kunna använda medicintekniska produkter. För vissa användare är det helt egalt, för andra kan det vara en känslig integritetsfråga.

AID till barn

Ur ett barndiabetologiskt perspektiv är det ett efterlängtat steg framåt att antalet pumpar som i publikationer visats vara användbara för barn i förskoleåldern ökar. Fortfarande saknas formella godkännande för många system vilket i vissa länder, som tex Slovenien, utgör ett absolut förbud mot förskrivande. I Sverige är förskrivningsrätten mer tolerant och tillgången på publicerade studier där AID (Automated Insulin Delivery)-system med god säkerhet, nytta och effekt, används av barn i förskoleåldern ökar. Det enda som inte är tillåtet att förskriva i Sverige är medicintekniska produkter som inte används på avsett sätt, dvs DIY (Do It Yourself) och andra egenmodifikationer.

På sessionen om AID till barn framförde Thomas Danne m fl att det sannolikt vore rimligt och väl genomförbart ur ett barndiabetologiskt perspektiv att tillämpa normoglykemi som ett behandlingsmål vid AID-behandling. Det skulle innebära att barnens behandlingsmålsättning skulle formuleras som TITR (Time In Tight Range; 4-8 mmol/L), något vi tillämpat i svensk barndiabetologi sedan länge. Diskussionen kring detta pågår internationellt.

Medtronic och Tandem – de stora jättarna

Medtronic aviserade inte så mycket tekniska nyheter i sitt pumpsystem utan ägnade sin plenarsession till att prata för bruk av deras AID-system till nischade patientgrupper som gravida och personer med CF-diabetes. Men världen rörde sig ett steg framåt då Ohad Cohen, Chief Medical Officer på Medtronic, lyfte att insulinbehandling syftar till att återställa euglycemi (normoglykemi) hos personer med diabetes, varför det är rimligt att använda det, dvs TITR, som behandlingsmål. Enligt Cohen kan man med medvetna val av pumpinställningar optimera det glykemiska utfallet.

Medtronic valde även i år att ha sin monter som en sluten container dit man kunde boka tid för att gå in och få titta på nyheter. Intressant. Själva kärnan i ATTD är att man kommer till det gemensamma torget med det man vill visa, sälja och diskutera. Den gamla devisen är att det en vet vet ingen, det två vet vet många, det tre vet vet alla. Det är en sofistikerad strategi att låtsas ha hemlisar med mötesdeltagare och sedan förutsätta att de sprids. ”A special offer – only for you my friend” och ” I say this only to you my friend” är gamla välkända basartrick. 

Åratals arbete med tekniska hjälpmedel för diabetesbehandling har gjort mig luttrad och lärt mig att aldrig lita på något företag som inte kan lägga en leveransklar produkt på bordet. Den här världen är full av ”kommer snart” som omvandlas till ”senare” och spräckta förhoppningar. Som barndiabetolog har jag fått lägga åtskilliga arbetstimmar på att trösta ledsna barn och frustrerade föräldrar som läst leverantörernas braskande nyheter om vad som finns runt hörnet vilket av hoppfulla familjer tolkas som att det finns bara man ber doktorn om det. Så beskylls svensk sjukvård för att vara snål när problemet är att produkten kanske inte ens finns i verkligheten ännu, åtminstone inte utanför företagets utvecklings- och marknadsavdelning. Dessa sjukvårdstimmar hade kunnat användas till betydligt viktigare behandlingsinsatser. 

Nära skjuter ingen hare, man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken och definitivt inte sälja oskjutna björnars skinn. När Tandem förespeglar att nästa version av deras AID-mjukvara kommer att möjliggöra användning i dosspannet 5-200 E per dygn är det förstås ett tydligt steg framåt både för barn med de minsta och största insulinbehoven. Tidsperspektivet var något oklart, både på detta steg framåt liksom Tandems förespeglande att de är på väg att ta fram en minipump och senare en klassisk patchpump, båda med AID. 

AID-system med patchpump

Den största leverantören av patch-pumpar i Sverige, Omnipod, meddelade att deras version 5 med AID-system nog, sannolikt, kanske kommer till Norden under 2024 men det är oklart till vilka nordiska länder de börjar leverera först. Först Nederländerna, sedan något land i Norden. Förhoppningsvis 2024.  I jämförelse med det ca halvdussin andra patch-pumpar som visas på teknikmässan är Omnipod större och tyngre rent fysiskt. Det börjar synas på den yttre designen att detta var den första patchpumpen som nu utsätts för konkurrens av fysiskt mindre patchpumpar av varierande teknisk kvalitet. Det företaget själva säger är att systemet kommer att vara kompatibelt med Dexcom G6 samt Libre 2+. För att kunna använda Omnipod 5 med Dexcomsensor kommer användaren att behöva bära med sig både pumpens handenhet och en kompatibel mobiltelefon oavsett om användaren vill ha följare eller ej.

Hud

Den internationella barndiabetesorganisationen ISPAD har ett mycket aktivt nätverk för yngre barndiabetologer, ”Genious” som återkommande identifierar kliniska problem inom området. På ATTD presenterades en genomgång av hudproblem vid behandling med insulinpump och/eller CGM. De rapporterade att omkring 40 % av aktuella patienter drabbas av någon form av hudkomplikationer. 

Lipoatrofi är ovanligt, kausaliteten är okänd och den behandling som visat sig vara möjlig (utöver expektans) är byte av injektionslokal och insulinpreparat. Misstanken är att det snarare är en reaktion på komponenter i lösningsmedlet än själva insulinet. 

Lipohypertrofi är relativt vanligt bland både barn och vuxna. Som riskfaktorer angavs upprepade injektioner på samma lokal, traktion i huden av tex pumpar som tynger lokalt (t ex patchpump), återanvändning av nålar samt injektion av kallt insulin.

Kontaktdermatit mot ämnen i häfta, pumpnålar och sensorer är ett problem som vuxit de senaste åren. De råd som presenterades är väldigt lika dem som nyligen publicerats på Internetmedicin av Josefin Ulriksdotter och Cecilia Svedman; minimalt bruk av hudirritanter, nogsam hudvård med mjukgörande och atraumatiskt avlägsnande av produkter vid byte. I tillägg rekommenderades bruk av kutana steroider för symtomlindring vid eksem, eventuellt bruk av hudbarriär (tillklippta plåster) under nål/sensor samt, som nästa steg, bruk av kutan lösning av steroid under sensor. 

https://www.internetmedicin.se/endokrinologi-och-diabetologi/hudreaktion-av-cgm-och-insulinpump-vid-diabetes

Återigen framfördes behovet av att i lagstiftning få krav på att producenterna måste innehållsdeklarera dessa produkter så att det finns möjlighet att hjälpa personer att göra kloka val av sensorer och pumpnålar utifrån kända allergier. 

”Smarta pennor” - minnespennor

Alla personer som behöver insulinbehandling kan, vill eller behöver inte ha pumpbehandling även om majoriteten av personer med typ1 diabetes enligt den senaste NICE-rapporten sannolikt skulle ha god nytta av AID-pumpar. Kontraindikationerna mot pumpbehandling är få. På barnsidan är frånvaro av vuxen anhörig som kan stötta barnet i pumpbehandlingen en av de få tunga kontraindikationerna mot pumpbehandling. Vissa enstaka barn har så besvärliga hudproblem att behandling med sensor och pump blir svår att genomföra. Enstaka barn orkar periodvis inte allt det merarbete som pumpbehandling medför och andra barn upplever periodvis att pumpen som ett yttre ting fäst vid kroppen är outhärdligt. Då blir pennbehandling det återstående alternativet för livsuppehållande insulinbehandling.

Det finns ingen entydig definition på vad en smart penna är. Den allra enklaste varianten av minnespenna är en lös ”hatt” som sätts på en förfylld slängpenna (det som förut ofta kallades engångspenna). Hatten innehåller en minnesenhet som visar given insulindos och administreringstidpunkt. Dessa finns till flera av de stora insulinmärkena.

Först in på marknaden med en penna med nedladdningsbart minne var Novo nordisk. På mottagningens nedladdningsstation eller via mobilen kan användaren kopiera pennans minne avseende givna insulindoser, tidpunkt, mängd insulin osv. Informationstillgången liknar då den som pumpbehandlade personer har, både för egentolkning och som diskussionsunderlag i möten med vårdpersonal. Tillgången till dessa fakta gör att sakliga diskussioner kan föras mellan vårdpersonal och personer med diabetes. Är orsaken till höga glukosvärden felberäknade, sena eller uteblivna insulindoser? Eller är det så att kvoterna, själva underlaget för doseringen behöver ändras? Användaren blir bunden till Novos insuliner och det kräver en medvetenhet hos förskrivaren om kostnaden för de olika tillgängliga insulinpreparaten så att användandet kan optimeras ekonomiskt.

Nästa nivå av smartpenna tillhandahålls av Medtronic. Det är ett integrerat system med penna, CGM, doskalkylator och automatisk nedladdning. Detta kan bli ett tillskott för personer som av olika anledningar inte kan/vill använda AID-system och stora förhoppningar har uttryckts från olika håll att detta system skulle kunna ersätta pumpsystem för många personer med diabetes och därmed minska behandlingskostnaderna. Den stora svagheten med denna typ av system jämfört med AID är att det bara fungerar när användaren själv gör något aktivt. Ett AID-system arbetar dygnet runt och ger störst effekt på glukosnivåerna när användaren sover och då oftast inte behöver interagera med systemet. En penna, hur smart som helst, gör ingenting på egen hand. Men en penna med dosminne, doskalkylator baserad på aktuella CGM-data och automatisk nedladdning till glukosanalysverktyg kan göra nytta för en subgrupp personer med diabetes. 

Det ska bli intressant att se hur använda dessa mer komplexa system blir i verkligheten. Tekniska verktyg i diabetesvården kan ses som katalysatorer, dvs de kommer till användning när de verkligen ger användaren en direkt upplevelse av att behandlingsmödan blir mindre, i synnerhet om de leder till bättre behandlingsresultat. Allt som krånglar eller skapar extra arbete för användaren brukar falla bort efterhand. Det ska också bli spännande och intressant att se när det utkristalliserar sig vem som är den typiska/optimala användaren av dessa system. Jämfört med AID förefaller detta vara en nischprodukt, om jag ska våga gissa.

Ketonmätare

Ett företag marknadsförde en kontinuerlig ketonmätare, den tekniska prestandan var lite svårbedömd. I annonsen framfördes att den kunde uttala sig om graden av fettförbränning och att den skulle vara användbar vid ketogen kost, däremot inte så mycket om DKA (Diabetes Keto Acidos)-profylax, vilket är den nisch Abbot anger för sin kommande kontinuerliga ketonmätare. Abbot arbetar med studier där insulintillförseln avbryts tillfälligt till frivilliga försökspersoner med T1D för att utvärdera förmågan att mäta graden av ketosutveckling. De anför att en av de tekniska svårigheterna i produktutvecklingen är att systemet måste fungera utan kalibrering, då normalvärdet för B-ketoner är nästan noll. Sherr presenterade data på att vuxna med T1D i USA i princip aldrig mäter B-ketoner men att föräldrar till unga barn med diabetes mäter detta på barnen vid symtom som inger misstanke om ketos samt vid höga p-glukos. Analysen var att det behövdes kontinuerliga ketonmätare. Att en alternativ problemlösningsmetod skulle kunna vara att undervisa i B-ketonmätning, påminna om att detta behöver göras vid behov samt facilitera genom förskrivning av utrustning för mätning nämndes inte.

AI

Möjligheten att använda AI för att ytterligare förfina diabetesbehandlingen på olika vis lyftes. Kovatchev presenterade arbete med att göra bättre och mer flexibla algoritmer för AID system. En knäckfråga för att bygga riktiga closed loop (CL) är att kunna upptäcka och hantera måltider på ett bättre sätt. För några år sedan på ATTD diskuterade man andra strategier, tex nasalt måltidsinsulin som tillägg till Hybrid Closed Loop (HCL) system. Nu hoppas man på att AIs förmåga att hantera mer komplexa data kanske skulle kunna lösa problemet och testar algoritmvarianter.

Heineman presenterade en något enklare variant som även den bygger på AI, nämligen att trendpilarna i dagens CGM istället för att återge en tangent av observerade historiska glukosvärden skulle kunna ge en mer sammansatt prognos för glukosvärdet om 15-30 minuter.

En tredje möjlig tillämpning av AI som lyftes på ett par olika sessioner är det av svenska Vinnova finansierade projektet ASSET. Detta syftar till att identifiera strategier till en mer selekterad screening än att provta hela årskullar med barn för att tidigt identifiera uppseglande typ 1 diabetes.

Diabetesdiagnostik

Under den inledande sessionen med rykande färska nyheter presenterade IDF sitt nya förslag att använda entimmasvärdet från OGTT för diabetesdiagnostik. Tvåtimmarsvärdet har varit standard i många år men insamlade data ger vid handen att entimmasvärdet kan antas ha större betydelse för risken för kardiovaskulär risk. Möjligen beror detta på att entimmasvärdet tidigare signalerar betacellssvikt. Tanken är intressant tänker jag, vid CF-diabetes är det ju ofta uppenbart att man kan utläsa av entimmasvärdet när betacellssvikten är under uppsegling. GCK ger normala postprandiella värden och minimal komplikationsrisk.

https://dagensdiabetes.se/index.php/alla-senaste-nyheter/4328-1-h-ogtt-nya-vindar-for-diagnostik-av-t2dm-prediabetes

Tidig diagnostik av T1D

Det stora nya ämnet på ATTD gällde annars tidig diagnostik och uppföljning av uppseglande typ 1 diabetes, redan innan dysglykemi uppstått. 

Linda diMeglio presenterade de nästan färdiga riktlinjer för uppföljning av personer med påvisade diabetesassocierade autoantikroppar, dvs förstadier till klinisk T1D. Dokumentet är ett samarbetsprojekt där ADA, EASD, ISPAD och JDRF m fl organisationer samverkar för att publicera råd om medicinskt motiverad uppföljning av dessa personer. Man var nu inne på 14e versionen av texten och de främsta oklarheterna sades gälla uppföljning av vuxna med påvisade autoantikroppar. Resonemangen pågår också om vilka sjukdomsstadier som kan följas i primärvård och när överremittering till specialistvård bör göras. 

Di Meglio talade också om att vi behöver ett språk för det kunskapsfält som utvecklar sig. Om multipel autokroppspositivitet med bevarad normoglykemi kan kallas T1D stadium 1, vad är då betydelsen av screening? Hur kommunicerar vi på ett begripligt och entydigt sätt om vad som är prevention och bromsbehandling?

Det italienska parlamentsbeslutet att alla barn i Italien ska screenas med blodprov för uppseglande diabetes och celiaki presenterades av Emanuele Bosi. Problemet i Italien är att ingen strategi finns för denna provtagning och de uppföljningsbehov den generar. Beslutet var politiskt och fattades av ett enhälligt parlament hösten 2023.

Efter diagnostik och monitorering kommer möjligheten att intervenera. Det enda godkända läkemedlet, och det endast i USA, är än så länge teplizumab. Sherr från Yale berättade om de insatser som krävts för att bygga upp en verksamhet som kunnat ta emot och behandla den första patienten med teplizumab. Visserligen är amerikansk sjukvårdsadministration ökänd för sin omständighet men insikten blir uppenbar; det kommer att behövas en hel del strukturarbete när bromsbehandlingar för T1D ska introduceras även i Sverige.

Än så länge finns endast ett av FDA godkänt preparat för bromsbehandling vid uppseglande T1D. Studier pågår av fler och insikten växer fram att patienterna behöver stratifieras så att rätt patient får optimala doser av rätt läkemedel och att expositionen för läkemedel som inte hjälper blir minimal. Men hur ska vi kunna karaktärisera personer med uppseglande T1D så att vi känner igen förmodade responders för olika läkemedel? Detta var temat för Jacobsens föredrag. Vilka biomarkörer kan tänkas ge relevant information?  Dessa markörer kan vara enkla (t ex ålder) eller laboratoriemässigt komplicerade ock kräva specialanalyser. 

Är dessa bromsmediciner hälsoekonomiskt ”lönsamma” i dagsläget? Svaret beror huvudsakligen på utfallet av behandlingen. Det kan vara enkelt att beräkna om en dos botar patienten permanent. Men hur ska man beräkna nyttan av en kur som kanske enbart skjuter upp behovet av insulinbehandling ett par år?

Liksom tidigare år fanns en avslutande session om stamcellsterapi och betacellstransplantationer. Sessionen är sist på agendan, kanske för att vara verkligt framåtsyftande. Dessa sista sessioner hålls för en liten åhörarskara vid lunchtid på lördagen, en tid som är svår för många då hemresan för de allra flesta deltagarna måste planeras så att man kan infinna sig på arbetet pigg och rask på måndag morgon. När programmet pågår till lördag efter lunch blir alternativen att antingen inte delta i hela konferensen eller att resa hemåt över jordklotet med minsta möjliga marginal. Om man då inte, likt Phileas Fogg, har tidsskillnaderna på sin sida kan det bli en nagelbitande kamp mot klockan att ta sig hem till jobbet. En annan möjlighet vore för arrangörerna, för att skapa ett större deltagande under hela den vetenskapliga konferensen, kanske att avsluta på fredag kväll och då kanske öppna lördagen för anslutande sponsorsessioner?  

Svensk diabetologisk afton

Näst sista kvällen under konferensen samlades ett 35-tal svenska konferensdeltagare på en ”Svensk Afton” i SFDs regi. Här möttes såväl erfarna ATTD-återvändare som förstagångsbesökare och samtalade vidare kring det som lyfts på konferensen. De som presenterade poster eller föredrag under ATTD gjorde en resumé med diskussion efteråt. Det är värdefullt att professionen på det här viset kan få träffas och utbyta erfarenheter. 

Nästa års möte hålls i Amsterdam 19-22 mars 2025.

Rapportör för Diabetolognytt

Frida Sundberg, överläkare, Barn- och Ungdomskliniken

Universitetssjukhuset Örebro

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt