”Utan fortbildning stannar vården – men inte personalen”

Vem vill behandlas av personal som inte är uppdaterad med den senaste kunskapen, när man drabbas av en livshotande hjärtsjukdom, skriver debattörer från Svenska hjärtförbundet och SLS.

Lena Jidéus, Mona Schlyter, Lena Forsberg, Jonas Spaak, Tobias Alfvén och Hans Hjelmqvist.

Det är oroande att fortbildningen av vårdpersonal minskar trots att det yrkeslivslånga lärandet är nödvändigt för att hälso- och sjukvården ska kunna bedrivas effektivt och med hög kvalitet.

Inom området för hjärt-kärlsjukdomar har det tack vare forskning skett fantastiska medicinska framsteg under det senaste decenniet. Nya diagnostiska metoder, läkemedel och behandlingar har minskat dödligheten och förbättrat livskvaliteten för hjärtpatienterna.

Samtidigt är hjärt-kärlsjukdomar fortfarande den vanligaste dödsorsaken, så utvecklingen måste fortsätta. Det är därför avgörande att alla yrkeskategorier som arbetar med hjärt-kärlsjuka patienter kontinuerligt fortbildas.

I dag finns det 22 legitimerade yrkeskategorier som arbetar i vården. För läkare, sjuksköterskor och fysioterapeuter finns också möjlighet att utbilda sig vidare till specialister. Denna utbildning är reglerad i lag fram till uppnådd specialistkompetens – men därefter saknas struktur och kunskapskrav.

Vem vill behandlas av vårdpersonal som inte är uppdaterad med den senaste kunskapen, när man drabbas av en livshotande hjärtsjukdom? Utbildningen av landets vårdpersonal måste ses som en kontinuerlig process, som börjar med den grundläggande utbildningen fram till legitimation eller specialistexamen, och som sedan fortsätter på ett strukturerat sätt under hela yrkeslivet.

Svenska hjärtförbundet (SHF) samlar de professioner som arbetar med hjärt-kärlsjukdomar i Sverige. Vi delar Svenska läkaresällskapets (SLS) åsikt att det behövs ett ordnat system för att säkerställa fortlöpande vidareutveckling av nödvändig kompetens för de arbetsuppgifter, utmaningar och förändringar som vårdprofessionen ställs inför. SLS har tagit fram en modell som utformas och ägs av professionen och som bygger på fortbildningsplaner, dokumentation och uppföljning.

Ansvaret för att vara uppdaterad ligger hos den enskilde, medan arbetsgivare och chefer på olika ledningsnivåer ska göra fortbildningen möjlig och ställa resurser till förfogande. Ansvaret för att personalen inom landets medicinska verksamheter har adekvat kompetens ligger hos vårdgivaren.

- Det sistnämnda är i sig en utmaning då vården blir alltmer subspecialiserad och fortbildningen saknar formella regler. SLS har även bedömt att det behövs en tydligare reglering i Socialstyrelsens föreskrifter när det gäller vårdgivarens ansvar för fortbildning.

För att uppfyllasamhällets krav på insyn och för att stimulera kvalitetsförbättringar bör externa granskningar genomföras. SLS har tagit fram en modell för professionsbaserad kvalitetsrevision, så kallad ”Hippokratesrevision”, där fortbildningen utgör en av flera delar i kvalitetsvärderingen av en enhet.

Vi anser att fortbildning bör bygga på fortbildningsplaner, dokumentation och uppföljning:

1. Fortbildningsbehov och konkreta mål för lärande listas i en personlig fortbildningsplan, som uppdateras minst årligen i samband med medarbetarsamtal.

2. Relevanta fortbildningsaktiviteter för arbetsuppgifterna väljer den anställde i samråd med närmaste chef i samband med medarbetarsamtal. Fortbildningsplanen ska utgå från verksamhetens behov.

3. Genomförd fortbildning sammanställs årligen och ligger som grund för analys och planering av behovet nästkommande år. Extern granskning av förutsättningar och kvalitet i fortbildning bör genomföras regelbundet.

Svenska hjärtförbundet och Svenska läkaresällskapet anser att fortbildning måste prioriteras för att vårdprofessionerna fortsatt ska kunna bedriva en säker, högkvalitativ och kostnadseffektiv sjukvård som ständigt förbättras.

Utredningen som regeringen initierat för att utreda fortbildningskrav för vårdpersonal får inte bli en pappersprodukt, utan behöver vara startskottet för att säkra det livslånga lärandet.

Lena Jidéus, ordförande, Svenska hjärtförbundet

Mona Schlyter, föreningen Vårdprofessioner inom cardiologi

Lena Forsberg, ordförande, Svensk förening för klinisk fysiologi 

Jonas Spaak, ordförande, Svensk förening för hypertoni, stroke och vaskulär medicin

Tobias Alfvén, ordförande Svenska läkaresällskapet

Hans Hjelmqvist, ordförande, Svenska läkaresällskapets delegation för utbildning

Från Dagens Medicin

https://www.dagensmedicin.se/opinion/debatt/utan-fortbildning-stannar-varden-men-inte-personalen/?utm_campaign=DM_Gratisbrev_Dagligt_Morgon&utm_medium=email&utm_source=Eloqua&elqcst=272&elqcsid=2078

Nyhetsinfo

SFD är med i org komm för kard vask vårmötet.

Sverige tillsammans med Malta och Portugal är de länder i Europa som saknare krav på fortsatt fortbildning efter specialistexamen. Detta är en allvarlig brist,

Ovan debattinlägg är en del i en aktivitet för bättre specialistläkarkompetens, sustainability.

Antalet fortbildningsdagar för läkare har under senaste 10 åren halverats. Svenska läkarsällskapet har diskuterat behov och krav på 10 dagar per år för att upprätthålla adekvat kunskap och kompetens.

www red DiabetologNytt