Typ 1-diabetes ökar risken för psykisk ohälsa i familjer
Barn med typ 1-diabetes och deras familjemedlemmar riskerar att drabbas av psykisk ohälsa, visar forskning från Karolinska institutet. Fynden visar behovet av psykologiskt stöd inom diabetesvården.
Forskning visar att barn och ungdomar med typ 1-diabetes har ökad risk för psykiska problem som depression, ångest och stressrelaterade besvär och att dessa samsjukligheter kan stå i vägen för optimal vård.
I nuvarande riktlinjer för vård av barn med typ 1-diabetes rekommenderas screening för psykisk ohälsa.
Men behoven hos familjemedlemmar, som också löper högre risk för psykiska problem, har inte fått lika mycket uppmärksamhet. Orsakerna till sambandet mellan psykisk ohälsa i familjen och typ 1-diabetes är inte heller klarlagda.
– Många inom diabetesvården antar intuitivt att diabetes hos barnet påverkar den psykiska hälsan negativt hos både patienten och familjemedlemmarna. Men vi tror inte att svaret är så enkelt.
Vår studie indikerar att det också kan finnas en genetisk komponent bakom detta samband, säger forskaren Agnieszka Butwick vid Karolinska institutet.
Nära dubblerad risk för depression
I studien jämfördes registerdata från drygt 3,5 miljoner människor födda i Sverige mellan 1973 och 2007 med deras biologiska föräldrar, hel- och halvsyskon samt kusiner.
Fler än 20 000 var diagnostiserade med typ 1-diabetes som debuterat i barndomen. De hade i genomsnitt en nästan dubblerad risk för depression och runt 1,6 gånger högre risk för ångest och stressrelaterade besvär jämfört med personerna utan sjukdomen.
Deras föräldrar och helsyskon hade också en något förhöjd risk för ångest och stressrelaterade besvär. Deras halvsyskon och kusiner hade ingen eller enbart marginellt ökad risk för vissa av de psykiska besvären.
– Dessa resultat är av hög klinisk relevans eftersom de innebär att terapeutisk behandling och andra insatser också bör involvera nära familjemedlemmar, inte bara patienterna, säger Agnieszka Butwicka.
Gener kan vara faktor
Barn och föräldrar och helsyskon delar fler gener (runt 50 procent) än halvsyskon (runt 25 procent) och kusiner (mindre än 12,5 procent).
Givet att sambanden var starkare för föräldrar, barn och helsyskon tyder resultaten i studien på att gener kan vara en bidragande faktor till psykisk ohälsa vid typ 1-diabetes, enligt forskarna. De noterar dock att de enbart kan spekulera i vad som orsakar sambanden.
– Fler studier behövs för att förstå hur gener och miljö bidrar till att driva psykisk ohälsa vid typ 1-diabetes, säger Shengxin Liu, doktorand vid Karolinska institutet.
Vetenskaplig studie:
Association and Familial Coaggregation of Childhood-Onset Type 1 Diabetes With Depression, Anxiety, and Stress-Related Disorders: A Population-Based Cohort Study
Shengxin Liu, Marica Leone; Jonas F. Ludvigsson; Paul Lichtenstein; Brian D’Onofrio; Ann-Marie Svensson; Soffia Gudbjörnsdottir; Sarah E. Bergen; Henrik Larsson; Ralf Kuja-Halkola; Agnieszka Butwicka
https://doi.org/10.2337/dc21-1347
ABSTRACT
OBJECTIVE
To estimate the association and familial coaggregation of childhood-onset type 1 diabetes with depression, anxiety, and stress-related disorders.
RESEARCH DESIGN AND METHODS
This was a population-based cohort study with use of data from Swedish nationwide registers. A total of ∼3.5 million individuals born in Sweden 1973–2007 were linked to their biological parents, full siblings and half-siblings, and cousins. Cox models were used to estimate the association and familial coaggregation of type 1 diabetes with depression, anxiety, and stress-related disorders.
RESULTS
Individuals diagnosed with childhood-onset type 1 diabetes (n = 20,005) were found to be at greater risks of all outcomes: any psychiatric diagnosis (adjusted hazard ratio [aHR] 1.66 [95% CI 1.59–1.72]) or specific diagnoses of depression (1.85 [1.76–1.94]), anxiety (1.41[1.33–1.50]), and stress-related disorders (1.75 [1.62–1.89]), as well as use of antidepressants or anxiolytics (1.30 [1.26–1.34]), compared with individuals without type 1 diabetes.
Overall, relatives of individuals with type 1 diabetes were at elevated risks of developing these outcomes, with the highest risks seen in parents (aHRs 1.18–1.25), followed by full siblings (aHRs 1.05–1.20), and the magnitudes of risk estimates appear proportional to familial relatedness.
CONCLUSIONS
These results support existing evidence that children and adolescents with type 1 diabetes are at greater risks of developing depression, anxiety, and stress-related disorders and indicate that shared familial factors might contribute to these elevated risks.
Our findings highlight the need for psychological consulting for children and their families in diabetes care. Quantitative and molecular genetic studies are warranted to further understand the etiology of these psychiatric disorders in type 1 diabetes.
Press release www.forskning.se
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt