Debattinlägg Dagens Medicin

”Ska vi acceptera att diabetesvården styrs av industrin?”

Vi i diabetesvården upplever oss vara helt i händerna på industrin som vill att hela deras produkt med tillhörande analysverktyg ska användas, skriver Agneta Lindberg. (1 kommentar)

Publicerad: 9 mars 2022, 05:55 Dagens Medicin

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Agneta Lindberg, ordförande för Svensk förening för sjuksköterskor i diabetesvård, SFSD.

I mitt arbete som diabetessjuksköterska sitter jag nu åter här på mottagningen och mellan patientbesöken ringer jag en patient som har meddelat via 1177.se att hen behöver hjälp och vill bli uppringd snarast. Jag försöker vägleda hen i justering av insulindoser.

Patienten har ett system för avläsning av glukosvärde via en knapp med en sensor på armen, glukosvärdet läses av med hjälp av en app i mobiltelefonen. Denna app kommunicerar med en annan app i telefonen och sänder data till ett analysverktyg som används av de flesta specialistkliniker inom diabetesvården. Jag loggar in i systemet och letar upp rätt patient men det finns inga aktuella glukosvärden efter sommaren, vad är det som har hänt? 

I somras skedde någon form av uppdatering i systemet för avläsning av insulindoser och glukosvärden och efter det måste varje patient aktivt logga in och koppla ihop de olika apparna en gång till. Vi på diabetesmottagningen kan och får inte hjälpa till med denna ihopkoppling. Om patienten loggar in på det egna kontot med användarnamn och lösenord på regionens datorer sparas inloggningsuppgifterna lokalt i datorns webbläsare. Då riskeras att nedladdade data hamnar i en annan patients konto. Det är absolut inte patientsäkert.

En av de mest avancerade insulinpumparna som reglerar insulintillförseln automatiskt utifrån glukosvärdet får vi inte ladda ned data från och ansvarig diabetesläkare eller diabetessjuksköterska kan inte följa insulin- och glukoskurvor på regionernas datorer. Problemet är att tolkningen av juridiska regler för dylika system skiljer sig åt mellan våra olika regioner. I vissa regioner tolkar juristerna det som ej förenligt med GDPR medan det i andra regioner är fullt tillåtet. 

I de regioner där systemen inte är juridiskt tillåtna måste patienten ha en egen dator hemma för att ladda ned sin utrustning eller låta det gå automatiskt över en smartphone och sedan ”låna ut” sitt användarnamn och lösenord till ansvarig vårdpersonal så att vi kan logga in på deras konto. Eller så måste patienten ta med laptop/utskrifter vid besöket för att ansvarig personal ska kunna tolka och analysera för att sedan vara behjälpliga med justeringar. Det är exempel på hindrande faktorer för en jämlik diabetesvård. Listan på hindrande faktorer kan göras hur lång som helst.

Det som förr handlade om ett möte med en person med diabetes bygger nu på olika tekniska problem som måste lösas av oss, vårdpersonalen. Diabetes är en kronisk/obotlig och allvarlig sjukdom som kräver ett ständigt engagemang av personen med diabetes. Det är psykiskt påfrestande och många, framför allt de unga med typ 1-diabetes, efterfrågar ett psykosocialt stöd. Mötet och den mellanmänskliga relationen är ovärderlig och ska vi då ägna minst 30 minuter åt att försöka lösa tekniska problem förstår ni att ekvationen inte går ihop. Så här kan vi inte ha det! 

Är det verkligen så att alla personer med diabetes och någon form av teknisk utrustning måste ha en egen laptop och smartphone, modell nyare? Det är inte förenligt med jämlik vård. De patienter som inte kan eller hindras ekonomiskt från att använda modernare smartphones utestängs från att följa sina glukosvärden kontinuerligt och kan heller inte följa sina historiska värden och inte läsa av det viktiga måttet tid i målområde, ”time in range”, TIR.

De som inte har möjlighet att använda smartphone för detta ändamål kan heller inte använda ”följarfunktionen” som kan vara helt avgörande för att barn och unga ska uppnå en god glukoskontroll och undvika diabetesrelaterade komplikationer i framtiden. Följarfunktionen innebär att föräldrar, resurspersoner i skolan eller andra vuxna i barnets/ungdomens omgivning kan följa glukosvärdena i sin egen smartphone för att hålla koll på värdena och att barnet mår bra.

Även om vi löser problemet med juridiken och GDPR så är det orimligt att varje diabetesteam ska sitta med flera analysverktyg från olika företag för att kunna tolka glukos-/insulinkurvor och diagram som presenteras på olika sätt för att företagen inte kan lämna ut data till det enda företaget som kan analysera det mesta av tekniken. Men även här finns det frågetecken. Åter kring juridik och GDPR.

Det går fort med den tekniska utvecklingen inom diabetesvården. I Sverige har vi inte någon myndighet som har kunskap att granska och bedöma dessa produkter. I stället är det upp till varje region att upphandla dessa produkter och där glöms ofta analysverktygen som beskrivits bort. 

I vardagen är det inte ett problem för individen med diabetes men i interaktionen med vården blir det problematiskt, då vi inte kan se och förhålla oss till samma data.

Att lära sig de olika systemen är resurskrävande och tar tid från den direkta patienttiden. Vi får inte glömma att huvudsyftet är att underlätta och stötta patienterna i att hantera sin diabetes i vardagen på bästa sätt.

Vi i diabetesvården upplever oss vara helt i händerna på industrin som vill att hela deras produkt med tillhörande analysverktyg ska användas, där data som samlas in sedan används av företaget eller säljs till andra företag. På regionerna finns det ofta ansvariga inköpare/upphandlare som sällan kan produkterna eller förstår slutanvändaren och vårdens behov. Inte så sällan blir det ekonomin som styr.

Vi är tacksamma för utvecklingen och den möjlighet till ett friare liv som tekniken kan innebära, men är också frustrerade över att tekniken görs svåråtkomlig för en del. Det blir inte en jämlik vård.

Agneta Lindberg,

ordförande för Svensk förening för sjuksköterskor i diabetesvård, SFSD

Publiceras efter tillstånd från Agneta Lindberg

Från www.dagensmedicin.se

UPPFÖLJNING 2022-03-17 

efter debattinlägget 

I en debattartikeln från ordförande i svensk förening för sjuksköterskor i diabetesvård diskuteras konsekvenserna för vården, när samspelet mellan juridik och teknik är en oknäckt nöt. Vilken teknisk utrustning som är tillåten skiljer sig mellan regionerna, menade hon, och underströk att det hindrar en jämlik vård. 

Dagens Medicin 15/3 har i en uppföljning intervjuat Stefan Jansson, ordförande i nationella arbetsgruppen för diabetes (NAGD). Han instämmer i att regionerna gör olika tolkningar och har tagit upp detta i NAGD. 

- Patienterna kommer i kläm och vi kan inte upphandla nya produkter utan får förlänga de gamla avtalen och då får patienterna inte tillgång till den senaste tekniken. Vi har pratat med SKR för att få en tillämpningsbar mall till hjälp när vi ska skriva avtal med företagen, men det är trögt. 

En intervjuad regionjurist håller inte med om att de 21 region juristerna tolkar lagen olika. Vederbörande upplever, att produkterna anskaffas långt ner i organisationen, och leverantörerna säger att det är egenvårdsprodukter och att de är personuppgiftsansvariga. Hade vi jurister fått komma in först hade vi kunnat säga att, nej det är vi.  

Regionjurister efterlyser en tydlig lista på medicintekniska produkter som uppfyller enligt dem kraven i patientdatalagen och GDPR. 

I Dagens Medicins artikel anges, att företagen anser att konsumenttekniska produkter är till för egenvård. De sluter egna avtal med patienterna, som därmed ger företagen äganderätten till insamlad data, exempelvis via appar anslutna till insulinpumpar. Liksom långtgående rättigheter       för företagen att använda datan för kommersiella syften, förklarar två jurister i artikeln.  

Enligt ett domstolsbeslut i EU 2020 fastslogs, att inget företag har rätt att behandla EU-personuppgifter i tredje land. Det innebär, att data inte får ligga i ett moln, dvs på servrar, i länder utom EU.  

Det finns enligt Dagens Medicin regionjurister i mindre regioner som delar bilden. ”De vill dock inte uttala sig annat än anonymt av rädsla för sanktioner från Integrationsmyndigheten (tidigare Datainspektionen) eller för att leverantörerna ska dra sig ur. ”Det är svårt att gå ut offentligt med att vi inte klarar av att upprätthålla lagstiftningen kring personuppgifter som är så känsligt, säger en jurist”. 

SVAR FRÅN MEDTECH 

https://www.dagensmedicin.se/opinion/debatt/involvera-vardpersonal-i-inkopsprocessen/ 

Julia Öhman, jurist och ansvarig för diabetes­gruppen hos Swedish Medtech. 

Publicerad 28/3 på www.dagensmedicin.se 

Vi har tagit del av den debattartikel i Dagens Medicin nr 10/22 där Agneta Lindberg, ordförande för Svensk förening för sjuksköterskor i diabetesvård, SFSD, beskriver sin arbetssituation som diabetessjuksköterska och de utmaningar hon möter.  

Vi delar den frustration Agneta Lindberg uttrycker om att vårdpersonal tvingas agera teknisk support.   

Teknikanvändning där patienten själv tar ett stort ansvar för monitorering och behandling kan innebära utmaningar för vården. Samtidigt måste vi komma ihåg varför vi gör det här. 

1. Jämlik vård är att möta patientens behov

Diabetesområdet är ett gott exempel på hur snabbt medicintekniken utvecklas. Där har patienters och anhörigas behov drivit på mycket av den utveckling vi ser i dag med syftet att förbättra livskvaliteten och hälsan för diabetespatienten. Digitaliseringen ger möjlighet till ökad självständighet, delaktighet och inflytande för den enskilde patienten. Målet måste vara att skapa en jämlik vård och för det krävs att vården kan erbjuda lösningar anpassade till den enskilda patientens behov och förutsättningar.  

Jämlik vård kräver även att tekniken ger vårdgivaren information om patientens hälsotillstånd och sjukdomshistoria. Här måste industrin jobba tillsammans med vården för att säkerställa tillgång till relevanta patientdata.   

2. Möjliggör att tekniken kan användas på det sätt den är avsedd för

Utmaningarna är inte bara tekniska utan precis som det pekats på i en annan artikel, Svårt för regionjurister att följa lagen i Dagens Medicin nr 11/22, så finns det en mängd regleringar som styr patientdatahantering i vården.  

Swedish Medtech ser en rad utmaningar vad gäller delning av patientdata, molntjänster, tredjelandsöverföringar med mera. En del av problemet ligger i tolkningen av regelverken, en annan i att lagstiftningen på hälsodataområdet halkat efter – den måste moderniseras så att den inte står i vägen för implementering av ny teknik i vården.  

Men med detta sagt: vi har i dag en stark lagstiftning på området genom den medicintekniska förordningen, MDR, som även innefattar regler kring dataskydd. De medicintekniska företagen har en skyldighet att efterleva både MDR och GDPR och samtidigt skapa förutsättningar för vården att möta kraven i Patientdatalagen. 

3. Dialog är vägen framåt

Dialog är lösningen på många av problemen. För att upphandla relevant teknik för patienten och vården är det viktigt att involvera vårdpersonal och patienter i inköpsprocessen. Företagen kan och vill vara en partner i utvecklingen av vården och omsorgen. Tillsammans kan vi lösa de här utmaningarna.  

Julia Öhman, jurist och ansvarig för diabetesgruppen hos Swedish Medtech 

Publiceras med tillstånd av Julia Öhman på www.dagensdiabetes.se 

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt