Skriv ut
Kategori: Nyheter

Pressmeddelande   •   Sep 14, 2020 16:23 CEST

Patienter som medicinerar för typ 2-diabetes behöver inte oroa sig för sina sömnproblem, när det gäller långtidsblodsockernivån. En ny studie från Uppsala universitet, gjord på över 13 000 patienter, visar att det påverkar det långsiktiga blodsockervärdet (HbA1c) i väldigt liten utsträckning. För sjukdomens skull är det viktigaste att patienten fortsätter att medicinera. Studien publiceras nu i BMJ Open Diabetes Research & Care

– Det finns sedan tidigare en känd koppling mellan långvariga sömnproblem och risken att senare utveckla typ 2-diabetes. Vi ställde oss frågan om det stämmer även för dem som har typ 2-diabetes och också får läkemedelsbehandling för att hålla blodsockernivåerna på en tillfredställande nivå. I vår studie ser vi en liten koppling mellan två sömnstörningar och långtidsblodsockret, men det är inget som patienterna behöver oroa sig för, säger Christian Benedict, docent vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet och studiens huvudförfattare.

Det här är den första större sömnstudie som har gjorts på patienter som har typ 2-diabetes och som medicineras för det. 

I studien som är baserad på 13 346 blodprover från UK Biobank har forskarna tittat på halterna av HbA1c även kallat långtidsblodsocker. Patienterna som lämnat proverna har svarat på frågor om sina sömnvanor. Hur länge de brukar sova? Kortare än sju timmar per natt skattas som kort och längre än nio timmar per natt är långt. Brukar de ha svårt att somna för natten eller somna om utifall de har vaknat till? De kan ha uppgett att de har problem med snarkningar eller att de lider av trötthet på dagtid. De uppskattade sömnproblemen jämfördes med HbA1c.

Resultaten visar att patienter som behandlas för typ-2-diabetes och som antingen sover för länge (nio timmar eller mer) eller visar tecken på att lida av obstruktiv sömnapné, har en något högre risk att ha ett högre långtidssockervärde.

– Det mest intressanta är att skillnaden i HbA1c mellan patienterna med de som upplevde sömnbesvären och de som inte gjorde det var liten: 0,07 – 0,10 procent. Det är viktigt att veta eftersom många med typ 2-diabetes upplever sömnproblem och kanske oroa sig för hur sjukdomen påverkas av dem.

Det som påverkar långtidsblodsockret positivt i större utsträckning är att fortsätta med sin medicinering. Man vet till exempel att läkemedel metformin, som används som behandling när kost och ökad fysisk aktivitet inte ger tillräcklig effekt på blodsockernivåerna, minskar HbA1c mellan 1,5 och 2 procent. Det är en betydligt större skillnad än för sömnstörningarna.

– Dock måste man komma ihåg att vi i vår studie inte har undersökt andra hälsoutfall som kan påverkas av båda sömnstörningar och typ 2-diabetes, såsom kognition. Med andra ord är det fortfarande viktigt för patienter med typ 2-diabetes att kontakta vården när de har långvariga sömnproblem, säger Christian Benedict.

Tan X, Benedict C; Sleep characteristics and HbA1c in patients with type 2 diabetes on glucose-lowering medication,

https://drc.bmj.com/content/8/1/e001702.full?ijkey=sHCy4osOF70dtsi&keytype=refh

Epidemiology/Health services research

Sleep characteristics and HbA1c in patients with type 2 diabetes on glucose-lowering medication

  

  1. Xiao Tan, 
  2. http://orcid.org/0000-0002-8911-4068Christian Benedict

Abstract

Introduction To examine the association of sleep duration, insomnia, and obstructive sleep apnea (OSA) with hemoglobin A1c (HbA1c) in a cohort of patients with type 2 diabetes (T2D) on glucose-lowering medications.

Research design and methods 13 346 patients with T2D were included in the present analysis (mean age: 60.2 years; 56.6% were on antidiabetic drug monotherapy; 43.4% received at least two glucose-lowering medications). Sleep duration (short: ≤6 hours/day; normal: 7–8 hours/day; long: ≥9 hours/day) and frequency of insomnia symptoms were self-reported. The risk of OSA was considered high if at least two of the following conditions were fulfilled: regular snoring, frequent daytime sleepiness, and either obesity (≥30 kg/m2) or hypertension (systolic blood pressure ≥140 mm Hg or diastolic blood pressure ≥90 mm Hg). Associations between sleep variables and HbA1c were investigated by analysis of covariance or linear regression (adjusted for, eg, participants’ age, sex, ethnic background, and systolic blood pressure).

Results Long sleep duration and a high risk for OSA were independently associated with higher HbA1c values (long vs normal sleep duration: +0.10% (95% CI 0.03 to 0.18); high vs low risk for OSA: +0.07% (95% CI 0.02 to 0.11), both p=0.004). No robust association was found of short sleep duration and frequent insomnia symptoms with HbA1c. Finally, a positive dose–response association between the number of sleep problems per subject (range: 0–3) and HbA1c was observed (β=0.04% (0.02 to 0.06), p=0.002). However, all significant associations were small.

Conclusion Screening for and treatment of sleep problems may help lower HbA1c levels in patients with T2D on glucose-lowering medications.

 

BMJ Open Diabetes Research and Care 2020;8:e001702. doi: 10.1136/bmjdrc-2020-001702 https://drc.bmj.com/content/8/1/e001702.full?ijkey=sHCy4osOF70dtsi&keytype=refh

https://drc.bmj.com/content/8/1/e001702.full?ijkey=sHCy4osOF70dtsi&keytype=ref

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt

 

Träffar: 1201