Invigning

Vanligen ett inte så spännande följande av protokoll. Först kommer den lokala organisatören följt av ESASD-presidenten följt av det som de flesta är mest intresserade av, the Claude Bernard award lecture, återkommer till det.

Joachim Spranger är den lokala organisatören och han förvånade alla med att bara prata diabetes och inte visa vykort från Berlin. Han påminde dock om återföreningen av Tyskland som fyller 29 år 3 oktober med festligheter vid Brandenburger Tor. Han vågade också ta upp ökande nationalism i Europa och USA och uppmanade oss att stå upp för internationalism och samarbete över gränserna. Bra Joachim.

Juleen Zierath från Karolinska har varit EASD-president och avgår nu efter 3 år. Ny president väljs på årsmötet så jag får återkomma om det. Juleen gav den sedvanliga genomgången av verksamheten och påminde om ett antal forskningssatsningar via EFSD som delat ut över en miljard kronor under 20 år. Starkt. Nytt för i år är European Diabetes Forum som ska verka för att forskning ska översättas i förbättrad behandling. Nytt är också e-learning, ett antal föreläsningar som ligger på hemsidan. Bättre sent än aldrig. C:a 15500 deltagare på mötet, siffran har varit stabil senaste åren. 2038 abstracts skickades in och 1218 accepterades. 20 timmars läsning alltså om man läser en i minuten. Nu över till

The Claude Bernard Award Lecture, titel: Prevention of type 2 diabetes: a dream that came true

Det mest prestigefyllda priset under EASD, i år tilldelat Jaako Tuomilehto från Finland. Han är den andra finländaren som fått priset, Marja-Riita Taskinen fick det 2002. Eller egentligen tredje, Leif Groop fick priset 2008 men han står som svensk. Enda andra svensk är Claes Hellerström 1982. Danmark? Fem gånger. Norge? Ingen.

Jaako hade hästsvans första gången jag hörde honom föreläsa och han har fortfarande hästsvans, lite grånad bara. Som en bakgrund till hans studier anger han att Finland i slutet av 60-talet hade världens högsta sjuklighet och dödlighet i hjärt-kärl-sjukdomar. Den har därefter minskat med 82%, sannolikt delvis på grund av framgångsrikt folkhälsoarbete. Han är mest känd för DPS, Diabetes Prevention Study, som presenterades i Glasgow 2001 dagen innan World Trade Center-attacken i New York. DPS, och DPP från USA, visade som alla vet 58% riskreduktion att utveckla diabetes under fyra år hos en grupp med nedsatt glukostolerans (IGT). IGT och förhöjt fasteglukos (IFG) kallas numera prediabetes men när det gäller prevention har de olika betydelse. En japansk och en indisk studie har visat att vid isolerad IFG kan inte ändrade levnadsvanor förebygga diabetes. IFG speglar sannolikt insulinresistens på levernivå och IGT mer nedsatt betacellfunktion. En genanalys skulle sannolikt visa att IGT har större genetisk belastning och mer av progressiv betacelldysfunktion. En intressant genomgång av ändrade levnadsvanor visade att även korta studier, mindre än två år, hade god effekt på diabetesprevention. Alla uppföljningar visar också att effekten av intervention kvarstår under lång tid. Femton år efter DPS är den absoluta skillnaden mellan grupperna fortfarande lika stor som vid studieslut. Några ord bara om läkemedel som förebyggande. Många studier visar effekt av läkemedel vilket inte förvånar undertecknad, ger man ett medel som sänker blodglukos kommer blodglukos att sjunka, dvs hamna under diagnosgränsen, så länge man tar dem. Uppföljning visar att effekten är borta dagen efter medicinen slutar tas.

Slutsats: Hos personer med IGT, men inte enbart IFG, kan förändrade levnadsvanor förebygga diabetes. Det är sannolikt att ökad fysisk aktivitet hade störst betydelse i både DPS och DPP men Jaako påpekade också att viktminskning efter 6 månader också var en stark prediktor för framgång. Alla är överens om att vi ska röra oss mer men ingen vill ta bort rulltrappor och hissar och lägga parkeringsplatsen en kilometer från köpcentret. Ändå: DPP och DPS visar att det med rätt enkla åtgärder är möjligt att förebygga diabetes i en riskgrupp.

Novel models for understanding complications

Låter som en intressant titel för sex föreläsningar men en snabb titt i abstractlistan visar att sex av sex handlar om djurmodeller. Missförstå mig inte, djurstudier behövs men min efterträdare får skriva om den enda av de sex som har betydelse för människa om sådär åtta år. Ägnar mig istället åt

HARMONY

Inte många kardiovaskulära säkerhetsstudier i år men det här är en. Albiglutid är en GLP1-analog med strukturell likhet med humant GLP1 och kopplat till en albuminmolekyl, injiceras en gång per vecka, namn i Europa: Ezerpan. Aldrig hört talas om? Kan bero på att GlaxoSmithKline juli 2017 bestämde sig för att sluta med diabetes och sluta marknadsföra albiglutid juli 2018. HARMONY slufördes vilket hedrar GSK, enligt en pressrelease letar man köpare av albi. HARMONY följer mönstret från andra studier och har 100% patienter med känd kardiovaskulär sjukdom, 70% har haft infarkt, ingen tidsgräns dock. 9463 randomiserade till placebo eller albiglutid. Uppföljning median 1.6 år, kortast hittills av GLP1-studierna. Primärt utfall MACE (kardiovaskulär död, hjärtinfarkt, stroke).

Resultat: Superiority för primärt utfall vilket gav applåder i salongen. Riskreduktion 22% med NNT 50. Hela resultatet drogs av riskreduktion för hjärtinfarkt som var 25%. Riskreduktion för mortalitet 7% och stroke 14%, båda ej statistiskt signifikant. Skillnaden i HbA1c mot placebo var minimal vilket snarast är en fördel men skillnaden i vikt var också minimal vilket överraskar. Säkerhetsmässigt inga överraskningar, ej heller retinopati vilket känns bra efter de oroande signalerna med semaglutid i SUSTAIN-6.

David Matthews var inbjuden som oberoende kommentator vilket ju är att släppa in en lös kanon och han slaktade också vällustigt en del pimpade p-värden men gratulerade ändå till en framgångsrik studie och hittade inga fel i utförande och analys. Noterade frånvaron av viktminskning (stor molekyl som inte passerar blod-hjärnbarriären?) och att man inte nådde den heliga graalen sänkt mortalitet. Jag antar att ett annat företag kommer att ta över så kommer albiglutid att bli en storsäljare? Mitt svar är nej, om inte annat så för att pennan efter att substansen blandats måste stå 15 minuter! Jämför med konkurrerande veckoberedningar och dra era egna slutsatser.

Diabetes gazing into the crystal ball

Ska fokusera på ett par föredrag ur denna session. Andrew Hattersleys grupp i Exeter har tagit den under våren föreslagna indelningen av diabetes typ 2 i fem undergrupper och tillämpat klusterindelningen på en klinisk studie där man vet utfallet av ett antal parametrar, i detta fall ADOPT-studien där patienter randomiserades till behandling med metformin, SU eller glitazon. Klusteranalys av patienterna gav nästan exakt samma resultat som tidigare publicerats vilket validerar den tidigare analysen. Sen går man ett steg längre och konkluderar att kliniska basdata, framförallt ålder vid diagnos och njurfunktion ger samma information eller bättre än klusterindelningen och att man sen anpassar behandlingen därefter. Fine, allt som leder fram till att vi äntligen erkänner heterogeniteten hos ”diabetes typ 2” är bra. Har nu hört två framställningar som på största allvar diskuterar för- och nackdelar med föreslagen indelning vilket visar att den grytan kokar, åtminstone här på EASD.

Min granne sa i en diskussion över häcken för två veckor sedan att man ju nu visste att ett barn som får diabetes idag förlorar sexton år av sitt liv. Naweed Sattar redovisade nu samma analys som publicerades i Lancet, tyvärr så mångordigt att det nästan inte blev tid för frågor och kommentarer vilket verkligen behövdes. Siffrorna kommer från NDR och jag har inga problem med data som visar att förekomst av hjärt-kärlsjukdom vid diabetes typ 1 sannolikt är högre än vi tidigare trott och sannolikt också är högre än vid diabetes typ 2. Den genomsnittliga mortaliteten är säkert också förhöjd men frågan är hur den är fördelad och hur historiska data ska tolkas. Vi fick åter se siffran 16 förlorade år vid diagnos före 10 års ålder men nu med ett antal förbehåll inklusive osäkerhet hur det ska beräknas. Ska man släppa en sådan kraftfull ande ur flaskan bör man vara helt säker på att det är rätt, odiskutabelt och relevant kunskap för dagens småbarnsföräldrar. Många frågor alltså men jag hoppas att NDR-teamet samlar sig till en ordentlig diskussion om detta, helst tillsammans med patientföreningarna.

33rd Camillo Golgi lecture

Åter ett av de prestigefyllda prisen. Peter Nawroth från Heidelberg är årets mottagare och titeln är: Diabetic complications: an alternative view on diabetes. Alternativet skulle vara till en ren glukotoxicitetteori. Han tar sin utgångspunkt i begreppet homesis som betyder ungefär skyddande i låg koncentration men toxisk i hög. Sen blir det stapeldiagram och elforeser i rasande fart men lite fastnade. Vid diabetes minskar fosforyleringen av RAGE (receptor for glycation end products) vilket minskar förmåga till DNA-reparation vilket är särskilt tydligt i lungor (i a f i djurmodeller) vilket kan vara bakgrunden till att 27 % av diabetespatienter har restriktiv lungpåverkan. Bottom line är att vissa komplikationer borde gå att reversera om man trycker på rätt knappar vilket också är visat i djurmodeller men som vanligt återstår att visa på människa.

Avslutar därmed dagens rapportering, gute nacht und auf wiederhören

Anders Frid