Ökad cancerrisk för typ 2 diabetiker

Risken för cancer i bukspottskörteln är sex gånger högre vid diabetes typ 2.

Flera undersökningar har pekat på att olika cancerformer är vanligare vid typ 2 diabetes. Nu bekräftar en stor internationell studie sambandet diabetes-cancer. Särskilt vanligt vid diabetes är cancer i bukspottkörteln och levern.

Uppgifter från olika register har analyserats för drygt 125 000 vuxna patienter, bland dem drygt 20 000 svenska, som var inlagda på sjukhus på grund av olika hälsoproblem i samband med typ 2 diabetes.
För att ta reda på om det är skillnad i cancerförekomst vid diabetes jämfört med befolkningen i stort jämförde forskarna dödligheten i cancer under knappt 16 år i de båda gruppernas.
Undersöknings storlek, det är den största någonsin i sitt slag, gjorde att det var möjligt att få säkra uppgifter även om mindre vanliga cancerformer.
Kraftigt ökad risk

Forskarna fann att 24 olika tumörsjukdomar var vanligare hos typ 2 diabetiker. Den största riskökningen jämfört med icke diabetiker gällde cancer i bukspottskörteln, där risken var sex gånger högre, och i levern, drygt fyra gånger högre risk.
Andra cancerformer där risken var drygt fördubblad för patienter med diabetes var exempelvis njur-, sköldkörtel- och tunntarmscancer.
Undantaget prostatacancer

Undantaget från mönstret, vilket är känt sedan tidigare, är prostatacancer som är ovanligare bland diabetiker.
Finländaren professor Kari Hemminki, som arbetar på German Cancer Research Center i Tyskland och som har lett studien, menar att en delförklaring till att just prostatacancer är mindre vanligt kan vara de lägre halter av det manliga könshormonet testoteron som är vanligt vid diabetes.
Även vid förstadier till diabetes

För drygt 15 000 av de svenska patienterna, vilkas data hämtades från den stora undersöknignen Malmö Förebyggande Medicin, hade forskarna dessutom tillgång till hur deltagarna hade svarat på en sockerbelastning. Ett test som ger svar på vilken kapacitet korppen har att ta hand om en bestämd mängd socker.
Provet visade att även de patienter som inte hade diabetes men en försämrad förmåga att svara på sockerbelastningen med insulinutsöndring hade högre risk att dö i cancer.
Orsaken ännu okänd

Någon heltäckande förklaring till varför cancer är vanligare vid diabetes finns inte.
En kan helt enkelt vara att tumörerna upptäcks tidigare hos diabetespatienter som läggs in på sjukhus.
En annan möjlig förklaring är den så kalladee oxidativ stress som orsakas av för höga blodsockervärden.
En tredje de höga nivåer av insulin i blodet som är vanligt vid typ 2 diabetes på grund av insulinresistens i krppsvävnaderna.

Text: Tord Ajanki
www.diabetesportalen.se

abstract
The Oncologist
Endocrinology
Risk of Cancer Following Hospitalization for Type 2 Diabetes
Kari Hemminkiac, Xinjun Lic, Jan Sundquistc,d, Kristina Sundquistb

aDivision of Molecular Genetic Epidemiology, German Cancer Research Center (DKFZ), Heidelberg, Germany; bCenter for Family and Community Medicine, Karolinska Institute, Huddinge, Sweden; cCenter for Primary Health Care Research, Lund University, Malmö, Sweden; dStanford Prevention Research Center, Stanford University School of Medicine, Stanford, California, USA

Key Words. Diabetes • Cancer • Risk factors • Liver cancer • Prostate cancer

Correspondence: Correspondence: Kari Hemminki, M.D., Ph.D., Division of Molecular Genetic Epidemiology, German Cancer Research Center (DKFZ), Im Neuenheimer Feld 580, D-69120 Heidelberg, Germany. Telephone: 49-6221-421800; Fax: 49-6221-421810; e-mail: k.hemminki@dkfz.de

Received November 30, 2009; accepted for publication April 4, 2010.

Disclosures: Kari Hemminki: None; Xinjun Li: None; Jan Sundquist: None; Kristina Sundquist: None.

The content of this article has been reviewed by independent peer reviewers to ensure that it is balanced, objective, and free from commercial bias. No financial relationships relevant to the content of this article have been disclosed by the authors or independent peer reviewers.

Abstract Objectives. Cancer and type 2 diabetes (T2D) are two common diseases that may share risk factors. We aimed at determining subsequent cancer risks in patients hospitalized for T2D in Sweden.

Methods. T2D patients were obtained from the nationwide Hospital Discharge Register; cancers were recorded from the Swedish Cancer Registry. Standardized incidence ratios (SIRs) were calculated for cancer following last hospitalization for T2D. The comparison group was the general Swedish population.

Results. The number of hospitalized T2D patients from 1964 to 2007 was 125,126, of whom 26,641 had an affected family member. Altogether 24 cancers showed an elevated risk when follow-up was started after the last hospitalization. The highest SIRs were for pancreatic (6.08) and liver (4.25) cancers. The incidences of these cancers were even elevated when follow-up was started 5 years after the last hospitalization for T2D, with primary liver cancer showing the highest SIR of 4.66. Also increased were the incidences of upper aerodigestive tract, esophageal, colon, rectal, pancreatic, lung, cervical, endometrial, ovarian, and kidney cancers. Prostate cancer showed a lower risk. Familial T2D patients showed no exceptional elevated cancer risks but their prostate cancer and melanoma risks were lower.

Conclusions. This study, covering approximately one half of Swedish T2D patients, showed an elevated risk for several cancers after hospitalization for T2D, probably indicating the profound metabolic disturbances of the underlying disease. The highest risks were found for liver and pancreatic cancers. No excess cancer risks were observed in familial diabetics. The lower risk for prostate cancer remains intriguing.

Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt